The Bridge Hotel i Helmsdale - torsdag eftermiddag 20220804

Efter vår "lilla omväg", som Marthin vid ett tillfälle kallar "genväg", kommer vi strax fram till Helmsdale och hittar utan svårighet vårt hotell The Bridge. 

Vitt och fräsch på yttersidan. Nu blir det spännande att se hur insidan ser ut.

En brasa sprakar hemtrevligt i den öppna spisen. 

Jag upptäcker genast att det finns ett någorlunda snabbt wifi.

Marthin och Sophia upptäcker att de hamnat i ett fembäddsrum.

Den femte sängen. 

Inredningen i vårt rum är inte överdådig men den funkar.

Åtminstone lyser en av lamporna över handfatet. Och kranarna vrids åt samma håll som jag är van... 

Men är det inte väldigt omodernt med en varm- och en kallvattenkran? För att kunna tvätta händerna i lagom varmt vatten krävs att man antingen fyller upp handfatet tills lagom temperatur uppnås, eller göra som jag; skynda sig att tvätta händerna under varmvattenkranen innan det riktigt varma vattnet börjar flöda. 

Det är gott om plats kring toalettstolen och duschen är av en helt vanlig, ospännande modell men med ovanligt bra tryck på vattenflödet. Jag ser nogsamt till att stänga dörren om mig innan jag börjar duscha...

I ett hörn står ett litet bord med vattenkokare och tepryttlar. Det har det funnits på alla ställen vi varit hittills. Skottarna tar sina gästers behov av kvällste seriöst. 

Fotot är taget innan sovdags. 

Vårt rum har plats för tre personer. Jag väljer helt själviskt dubbelsängen och överlåter enkelsängen till min make. Dubbelsängen står nämligen närmast toaletten och jag brukar besöka den minst en gång varje natt. 

Vi har en stor, maffig fåtölj men den läcker dun så den får vara ifred. 

Jag har börjat oroa mig för vägglöss och försöker hitta ett bra ställe att lägga kläderna. Är det tryggare på skrivbordet än i den dunade fåtöljen? 

Skotskrutigt - såklart!

När vi installerat oss börjar det regna. Vi som tänkt gå över till skaldjursrestaurangen och boka bord och sen ta en liten promenad tills vi kan få äta. Vi hoppade ju alla över lunchen i dag och ersatte den med en frukt och några popcorn, så det vore väldigt bra om det finns någon mattid till oss i Helmsdale.

Vi väntar ut regnet i Petterssons svit och snart lyser solen igen. 

Niclas bokar bord åt oss på den bästa (och kanske enda?) restaurangen i stan - La Mirage. Om en timma ska vi äta. 

Medan resten av sällskapet tar en promenad i Helmsdale slår jag mig ner vid brasan i hotellreceptionen och vilar fötterna.

En av timmerbilarna vi blev varnade för på vår omväg, passerar genom byn. 

Tur att vi inte mötte den på den smala kringelikrokavägen.