Nu är jag rätt trött i fötterna.
Vi har inte traskat såå mycket i dag men jag har i alla fall gått över 14.000 steg hittills.
Efter att vi tittat på utsikten från slottet i Stirling har vi promenadat oss ner i staden.
Först tittade vi lite på the Old Town Cemetery bredvid slottet.
Jag kanske är arbetsskadad men jag tycker det är roligt att gå runt och titta på gravstenar.
På toppen av den här stenen står en urna, höljd i någon typ av drapering.
Det får mig att undra om personen som är gravsatt blivit kremerad.
Dessa tre stenar har också urnor på toppen.
Det gick mode i stenarna även för många år sen.
Just det här korset med bladgirlander finns det flera av på kyrkogården.
Den här stora, robusta stenen ser verkligen ut som en schackpjäs.
Många gamla stenar lutar betänkligt. Har de inte provtryckning här? Och varför står det två orange koner på gräsmattan?
På en av stenarna sitter en korp och väntar på bättre tider.
Jag tycker det blir bättre tider så fort jag får syn på ett hav av höstanemoner.
Jag erkänner att jag längtar hem en del till mina barn. Det ska också bli roligt att få se om våra höstanemoner slagit ut.
Solen är på väg att dala.
Jag gillar inte perioden när det blir mörkare och mörkare på kvällarna och det är uppenbart att det är på väg att bli höst. Jag vill att det ska vara ljust till åtminstone klockan halv elva, så jag hinner greja klart ute och ändå känna att det finns tid att gå in från trädgården och varva ner lite innan det är dags att sova. Jag vet att jag lurar mig själv genom att tänka så, men självbedrägeri är kanske en av mina bästa grenar.
Från den gamla kyrkan på kyrkogården hörs orgelmusik. På en skylt läser vi att kyrkan har Skottlands största piporgel.
Kyrkan är tyvärr låst. Det är väl bara en kantor som övar.
Kvällen är riktigt ljummen. Temprometern i bilen har varit uppe i 23 grader efter att vi lämnade höglandet.
Vi går nedåt från slottskullen, förbi gamla stan (tror jag) och mot centrum.
När du tittat färdigt på soptunnorna på den här bilden vill jag att du höjer blicken en aning och funderar på vad som har hänt med klätterväxterna på fasaden. Mellan fönstren till höger finns det stammar till någon klängväxt. Men de är avkapade i höjd med fönsterraden på andra våning.
Är det någon som trott att de kommer växa vidare utan rötter i backen?
Vi passerar lyxhotellet Colessio.
Här ska vi inte sova i natt.
Stirling är en ganska mysig stad. Det är rätt mycket folk i rörelse, både ungdomar som drar runt i smågrupper och pratar gailiska, medelålders flanörer som håller hand och äldre gubbar som står och kissar mot plank och portar.
Efter en stunds onödigt velande stannar vi på en uteservering och beställer mat från puben No. 2 Baker Street.
Niclas och jag delar på en mixed platter med något torra hamburgare men riktigt frasiga och fina friterade fiskar. Kycklingvingarna överlåter jag med varm hand till Niclas.
Det här är ett helt okej bubbelvatten.
Mätta och belåtna går vi tillbaka till bilen som vi parkerat uppe vid slottet och åker sedan för att leta upp nattens boende.
