Barn Lodge - tisdag kväll 20220809 och onsdag morgon 20220810

Jag är glad och lite tacksam att vi inte kommit fram till nattens sovplats förrän närmare tio på kvällen.

Det här är inte en plats där jag vill tillbringa längre tid än nödvändigt. 

Det påminner om ett motell, med rum på rad i en huslänga, alla med egen ytterdörr. 

Men det är en Barn Lodge. Alltså "laggårsstuga".

Och det luktar mycket riktigt laggård när vi kliver ur bilen. Fast inte på det där hemtrevliga här-bor-glada-kalvar-sättet utan mer på ett sur-mjölk-och-gammalt-piss-sätt.

Rummet är fantastiskt omysigt med kala väggar och deprimerande färgsättning. 

Men lakanen är väldigt mjuka och sköna. Hade det inte varit så varmt i rummet hade det kanske varit skönt att krypa ner under täcket. 

Badrummet andas skoltoalett. 

Men duschen ser okej ut. 

Uppdatering efter benyttjande: Duschen var faktiskt riktigt bra. Det var inte jättetryck på vattnet, men helt okej. Utrymmet var normalstort och kabinen har en dörr i stället för ett fånigt duschdraperi. 

Tvålen var krämig och dryg och efterlämnar en skön känsla och bäst av allt - (vilket jag i och för sig inte kunde använda mig av eftersom jag inte har nån rakhyvel med mig) det finns en spegel i duschen i perfekt armhålehöjd så att man kan kolla hur stor framgång man haft innan man kliver ur. 

Vi har sett så många olika varianter av duschar nu. Men sprutten är det viktigaste. 

Jag skrattar för mig själv när jag får se marknadsföringen på tvålen vid handfatet. 

Använder du den här tvålen är du skyddad mot ny smuts i två timmar. 

Sån borde jag ju ha hemma! Tänk vilka rena händer jag skulle ha, trots trädgårdsarbete! 

Dörren till badrummet har slagit sig och går inte att stänga. Tur att jag är tjenis med han på andra sidan.

En lampskärm är den enda fina detaljen i det här rummet. 

Nu ska jag försöka sova. Foten värker efter 15.600 steg. I morgon ska vi gå lite till.

Solen lyser när vi ger oss iväg på morgonen vid sjutiden. Det är lite kyligt men luften ger löften om en varmare dag. 

Det serveras ingen frukost här. Vi ska se om vi hittar frukost någon annanstans.

På väg mot Någon Annanstans passerar vi de små tottosarna vi redan besökt, i ett tidigare liv. 

Det känns nästan så. 

Den här resan har bjudit på så otroligt många upplever att det känns som vi varit i Skottland hur länge som helst. Men nu kommer vi snart tillbaka till ruta ett och då är det dags att lämna spelbrädet.