"Man ångrar aldrig ett bad."
Därför kanske det inte är allt för svårt att lista ut vem av oss fyra det är som trotsar blåst, regn och kyla, och tar sig ett dopp.
Jag kan ju tillägga att hon som inte syns i bild har regnjacka, halsduk, mössa och vantar på sig.
Vägen ner till havsstranden är stenig och halvbrant och har sällskap av en liten bäck.
Över bäcken går en mycket smal bro.
Det är visst fler än jag som tycker att sanden är skrivbar. Jag undrar så vem det kan vara som skrivit sin autograf här...
Jag fascineras av klippformationerna som sticker upp likt delar av urtidsdjur i sanden.
Ser du campingen ovanför branten?
Hur var det nu med ebb och flod?
Vågorna ryter inte på oss, men de ger sig absolut tillkänna.
Marthin och Sophia står och tittar på havet medan jag Niclas förbereder sig för ett dopp.
Oförskräckt går han sedan rakt ut i vågorna och magsurfar några gånger innan han kommer upp på land igen.
När Niclas doppat sig tittar jag närmare på klipporna.
De är helt översållade av havstulpaner.
Och av olika snäckor.
Och av en och annan mussla.
När vi kommer tillbaka till bilen konstaterar Marthin nöjt att vi haft en rolig bilväg i dag.
Men nu är det inte alls långt kvar att köra till nattens boende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar