Jag ser inga orkidéer (och inga orcher heller...) men en bedagad lilja står i en kruka vid entrén.
Vi har hamnat i ko-rummet.
Kotavlor på väggarna.
Kokuddar i den smala sängen.
Komuggar till kvällschokladen (som vi aldrig drack).
Jag trivs direkt i vårt rum. Visserligen är dubbelsängen inte bredare än typ en meter men rummet är ljust och fräscht med utsikt mot gröna ängar...
och HELTÄCKNINGSMATTAN ÄR INTE SKOTSKRUTIG!
Bara en sån sak!
Fast i korridoren utanför rummet ger sig rutorna allt tillkänna.
Badrummet är rätt så alldagligt med två kranar i handfatet, dusch och WC.
Kranarnas handtag är i alla fall lätta att greppa och begripa sig på.
Men porslinet är inte vitt, vilket jag kan tycka är lite trevligt. Och det är träsits på toaletten.
Duschen är av genomströmningstyp. Jag förstår att man sätter upp sådana duschar i ett hem där man inte från början haft en massa badrum.
Det sitter en skylt på toadörren, som ska vara stängd medan man duschar, annars kan brandlarmet gå igång.
När jag ställer mig i duschen förstår jag varför. Det är inga vanliga duschstrålar, snarare som en av upplevelseduscharna på Lundsbrunns Kurort med en fin dimma. Vill jag ha lite mer sprutt på duschen får jag öka temperaturen. Jag duschar varmare och varmare tills jag känner mig skönt skållad.
Sen fifflar jag till mig inför middagen...
...under kornas överinseende.
Sedan hjälper jag Niclas att torka hans crocs som tillfälligt förvandlats till badskor.
Det går jättesmidigt att torka skor med hårfön. Det gäller bara att inte sätta på högsta värmen för då kan skorna börja larva sig och ändra storlek.
På väg till middagen inser jag att vi inte hade hamnat i korummet. Hela huset är kolossalt, kopiöst koncentrerat på kor.
Den kombinerade frukostmatsalen och restaurangen ligger i en inglasat uterum.
Atmosfären är trivsam, inte bara vid vårt bord, utan även vid de tre-fyra andra borden.
Som boende här ingår frukost men vi har bokat bord till middagen i god tid för att få en plats. Trots att restaurangen är liten så snålar inte ägarna på varken råvaror, matlagningsskills eller service.
Bredvid mig på fönsterbänken står en ståtlig tomatplanta.
I hörnet bredvid Sophia bor ett citronträd.
Utanför fönstret ser vi trädgården, med grönkålen närmast.
Det är dags att beställa.
Bland dricken finns både Rekorderlig cider och Kopparbergs cider. Lite längre fram under resan får vi förklarat för oss på en pub i Edinburgh att "alla" dricker Rekorderlig Cider.
Jag beställer "Creamy Pea and Spinach Risotto, topped with Crispy Capers and Isle of Kintyre Applesmoke Cheddar".
Det går att få rätten vegansk om man vill. Vegetariska och veganska alternativ verkar vara minst lika vanliga här som i Sverige.
Jag har nog aldrig blivit så obesviken på en maträtt i hela mitt liv.
Den här risotton är helt ljuvligt underbart fantastiskt jättegod.
Det är ganska mycket svartpeppar så trots att risotton är len och krämig får jag en aning hetta i eftersmaken. Spenaten är inte det minsta lilla överkörd utan måste ha vänts ner precis i rätt sekund innan jag fick tallriken på bordet.
Och den friterade kaprisen blir liksom pricken över i, grädden på moset, löken på laxen.
Niclas väljer "Pan Fried Ardgay Venison Haunch Steak served with Sautéed Potatoes, Wilted Spinach, Roasted Cherry Tomatoes and a Port and Rosemary Sauce.
Det sägs att vi äter lika mycket med ögat. Det här var en måltid för alla sinnen.
Det var nära att jag skickade tallriken ren!
I kväll lyxar vi till det med efterrätt också. Och det gör vi rätt i!
Helt klart helt underbart.
Jag väljer en "Home-Made Sticky Toffee Pudding with a Salted Caramel Sauce served with Yard Farm Vanilla Ice cream" och Niclas äter "Home-Made Chocolate Brownie served with a Chocolate Sauce, Chocolate and Hazelnut Soil and Yard Farm Chocolate Chip Ice cream".
Det här var utan jämförelse det absolut bästa United Kingdom har att erbjuda.
Kocken heter Jack och är nog fransos, så god som maten var. Vi får en skymt av honom efter den fulländade måltiden och ger honom beröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar