Tattoo - torsdag kväll 20220811

Först måste jag beklaga mig lite.

Jag har nämligen suttit en hel kväll och gjort idoga noteringar om ALLT som hände under den magiska tattooföreställningen. Men, under ett obevakat ögonblick råkade jag också radera ALLT jag skrivit om denna fantastiska kväll. 

Och nu har jag tappat sugen. Jag orkar inte skriva ett nytt, hysteriskt roligt men likväl insiktsfullt och dessutom uttömmande inlägg om upplevelserna vi fått vara med om.

Jag vill bara sammanfatta lite... 

Jag hade, i motsats till Marthin, som skrivit TATTOO med stora bokstäver högst upp på sin önskelista, inga som helst förväntningar på kvällen med killar i kilt. Även om jag egentligen inte riktigt visste vad en (eller ett?) tattoo var, så hade jag kläm på att det involverade kiltklädda män med säckpipor. Och det var tillräckligt oupphetsande för att jag skulle tro att jag hellre ville va nån annanstans än på den gigantiska utomhusarenan vid slottet i mörkret kvällen innan vi skulle åka hem.

Men jag hade fel. Det visade sig att jag var precis rätt man på precis rätt plats vid precis rätt tillfälle (med undantag för att jag är kvinna).

Har man inte varit på ett tattoo och fått uppleva 100 skotskrutiga säckpipeblåsande män marschera in i absolut takt är det såklart svårt att föreställa sig hur mäktigt det är. Jag tror jag till och med grät en skvätt.

Vi fylkar oss tillsammans med en miljard andra tattoosugna människor. 

I fonden finns slottet som en skarp kontrast av tungt kulturarv mot de tillfälliga publikläktarna av plast och plåt.

Vi sitter hööööögt upp på läktaren och ser till att rinna av ordentligt innan vi tar plats. Ingen vill behöva traska ner för hundra trappor mitt under tattoot.

Gott om plats är det ont om. Personen framför mig kommer få skuldermassage av mina knäskålar.

När mörkret sänker sig tänds stora fackelgrejjer på slottsfasaden.

Här kommer kavalleriet!

Eller, nej, det är väl hästar inblandade då? 

Men här kommer en hel jätteorkester, väldigt välsynkade, överväldigande välinövade rörelser, sanslöst samstämda. Och det är inte bara säckpipepipare. En massa andra högljudda instrument får också vara med.

Det är inte bara skottarna som spelar. En hoper andra länder har också fått skicka sina tattooorkestrar. Det här är inte danska tomteparaden utan en mexikansk blåsorkester.

Plötsligt kom tre operasångerskor inblåsande och bröt av med en helt vanlig sång. Det var vackert.

Till slut, efter en och en halv timmas andäktigt upplevande (där de bajonettjonglerande soldaterna nog gjorde störst intryck tillsammans med de fjärilsutklädda dansarna) kom alla medverkande in på plan och rev av en gemensam marsch. 

Mäktigt, sa Bull!

Efteråt tumlade vi omtumlade ut i den skotska augustinatten tillsammans med ett aldrig sinande lämmeltåg av likasinnade.