Dagens sevärdhet bör kunna tilltala oss alla. Blommor till mig och Sophia, historiskt slott till Marthin och rovfåglar till Niclas.
Vi parkerar smart bredvid en riktig pärla. Det är så man undviker skrapmärken på bilen.
Vi börjar med att se rovfågeluppvisningen. Den håller på en halvtimma och är verkligen intressant. Fågelföraren verkar se som sin främsta uppgift att inspirera och skapa intresse för rovfåglar.
Han visar bara upp två fåglar; en hök och en pilgrimsfalk men berättar massor av intressanta fakta om dem och han pratar tydlig och bra engelska så det är lätt att följa med.
Hökar är bra att jaga med. De lyckas ofta fånga sitt byte och kallas därför för "The Chefs Bird" - kockens fågel.
Höken klarar att svepa fram genom vegetationen och är tillräckligt stor för att fånga kanin och hare.
När höken gjort sitt är det dags för oss att träffa Frida Falk. Eller om han heter Pieter Pilgrimsfalk.
Pilgrimsfalken har använts som jaktfågel i minst 4000 år. Man har hittat falkskelett med små läderhuvor som är från 2000-talet före Kristus (om jag översätter fågelmannen rätt).
Läderhuvan är till för att hålla falken lugn. Den klarar inte av för många intryck utan blir nervös och stissig av folksamlingar och mycket rörelse. Jag känner människor som är likadana...
Sen är den redo att ge oss en uppvisning.
När man jagar med falk får man inte räkna med utdelning varje gång. Snarare en gång av tio.
När fågelmannen jagar med falken, vilket han gör varje vecka, tar han med sig sin hund. Tillsammans med hunden letar de upp ett gäng fåglar (typ rapphöns eller morkulla). Falken flyger jättehögt och när den kommit i position cirklar den ett varv som tecken till fågelmannen att skrämma fram fåglarna. Sen står den stilla som bara en liten prick i skyn. Mannen placerar sig så att han har vinden i ryggen, tar några steg och ger ifrån sig ett avgrundsvrål (vi får ett smakprov). Fåglarna flaxar upp från sina gömställen och falken störtdyker ner på sitt byte.
Det handlar om hög precision för att jakten ska bli lyckosam. Om rapphönan tvärnitar eller duckar klarar den sig. (Fågelmannen visar med inlevelse hur en rapphöna gör när den duckar, tvärnitar eller gör någon av sina andra undanmanövrar.)
En jaktfalk kan komma upp i 25 g-krafter när den störtdyker mot marken. En vältränad stridspilot klarar bara 9 g innan hen svimmar av.
Det är bara barn som vågar låta sig fotas.
Det går också bra att stå bredvid en flaxande uggla. Ugglekvinnan är mån om att fotografen placerar sig så att slottet kommer i bakgrunden. Gulligt!
Fågelfängaren har fler fåglar på sin lyra, men det är höken och pilgrimsfalken vi fick uppvisade.
På egen hand tittar vi på:
... och korsningen mellan präriefalk och pilgrimsfalk.
Nu är det hög tid att jag får titta lite på blommorna nedanför slottet i stället.
Så mycket vackra fåglar. Ni far på många fina resor. Det är roligt att följa er.
SvaraRadera