Hotellfrukost - torsdag morgon 20220804

Jag hittar fler roliga detaljer på hotellet innan jag beger mig ner för att äta frukost.

Niclas går i förväg och hinner till och med ta en morgonpromenad i stan. 

Redan när vi kom noterade jag att det saknas krokar att hänga handduken på i badrummet. 

En dåligt maskerad lagning avslöjar att det funnits en krok på dörren någon gång i ett tidigare skede av hotellets historia. Varför togs den bort? 

Badrumsspegeln är upphängd med några praktiska buntband.

Spegeln i hallen hänger snett och har fått sig en törn i nederkanten. Bakom spegeln har väggen en annan nyans. Har man inte tagit bort spegeln när väggen målades om senast?

Silvertejp är lika bra som golvlist för att täcka mattskarvar. Men mer kostnadseffektivt.

Av allt jag sett hittills av detta kungliga hotell, får jag inga större förväntningar på frukosten.

Utbudet av flingor är dock ovanligt stort. Och bredvid kylen där vi hämtar vår lilla yoghurtburk finns en kyl med vinflaskor. Men den öppnar vi inte.

Det är inte varje dag man erbjuds sirap på rostebrödet. 

Men ost har de inte i det här landet. Några varma, mjuka Baby Bell får ersätta osten.

Hotellet drivs (killgissar jag nu tvärsäkert) av två indiska eller pakistanska bröder. En av dem har familj som också jobbar, eller åtminstone verkar bo på hotellet. 

Den långe brodern tar upp beställning på kaffe eller te vid bordet, som reserverats för oss. Det är trevligt att han vet vilka rumsnummer vi har utan att vi behöver förklara något. Han ställer också fram en liten mjölkkanna. 

Hur kunde han veta att jag är en mamma?

När vi ätit oss mätta på rostat bröd med marmelad samt yoghurt med allsköns flingor plus några rejäla skivor honungsmelon, kommer den långe brodern till vårt bord igen och frågar om vi vill beställa några av de varma frukosträtterna. Sophia ber om en meny och det visar sig att det finns potatisbullar, bacon, olika omeletter, kokt ägg, haggis, blodpudding, bönor, ugnsbakade tomater, korv och allt möjligt matigt för den som är hungrig.

Vi är inte så hungriga längre men ju mer man fyller magen, desto längre kan man skjuta på lunchen.

De andra beställer omelett och jag ber om äggröra på toast. 

Det dröjer jättelänge innan den beställda frukosten dyker upp. Niclas börjar se en efterlängtad rovfågeluppvisning flaxa bort i fjärran. 

Den korte brodern kommer fram och erbjuder sig att ta ett kort. Niclas langar över mobilen och brodern tar en selfie. 

Han knäpper sen några bilder även på oss och förklarat att han tagit tre kort, så det borde bli något som är bra. Förmodligen det första. 

Den korte brodern är så charmig och rolig att i förlåter den långe broder för att maten dröjer. Det tar såklart tid att svänga ihop en omelett. Han behöver förmodligen vänta på att hönan ska värpa äggen först. 

När tallrikarna landar framför oss blir vi mer än nöjda. Det här är jättemycket mat. Nu behöver vi definitivt inte lägga tid på att leta lunch.

Hej då, Royal Hotel, med ditt skotskrutiga golv och ditt dansande barn.