Jag noterar genast att det finns färska blommor, troligen hämtade från trädgården, i nästan alla rum.
Vi får såklart inte se alla 189 rum men rundturen tar oss genom tillräckligt många.
Kanske någon av dem föreställer earlen av Sutherland som lät bygga slottet på 1200-hundratalet.
Det finns sju earldömen i Skottland, på samma sätt som det finns härtigdömen.
Det första huset på platsen var inget hus, utan ett fyrkantigt torn med sex meter tjocka väggar. Här kunde släkten Sutherland ta skydd mot inkräktare.
Efter 200 år kom den sjätte earlen, Robert på att det kunde vara smart med en trappa upp till tornet. Han byggde också till ett högt hus på tornet. Samhället som sen utvecklades i närheten fick namnet Dun Robin, efter earl Robert. Logiskt!
Även matsalstaket är rikt utsmyckat.
Det vackra taket är utkarvat i ek.
De 22 stolarna har alla olika broderier. Det är Duchess Eileen som broderat dem, vilket tog henne 7 år.
Nu befinner vi oss i frukostrummet.
Det var under den viktorianska eran man fick för sig att alla aktiviteter skulle ske i olika rum. Jag tänker att det framförallt skapade merarbete för det stackars tjänstefolket som hela tiden måste springa runt och tända brasor och fluffa till kuddarna i de olika rummen.
Frukosten ska serveras ståndsmässigt. Vilken pjäs!
I "The Drawing Room" satt earlarna till min besvikelse inte och ritade.
I stället tittade de på tavlor.
Hertiginnan Annie.
Det är förvånansvärt många porträtt på kvinnor och flickor runt om i slottet.
Jag tittar hellre på blommor...
...och på utsikten över trädgården.
Nästa rum är biblioteket.
Samme Robert Lorimer som inredde matsalen har även utformat biblioteket från ett tidigare sovrum och omklädningsrum.
Biblioteket innehåller mer än 10.000 böcker, många av dem är riktiga rariteter.
I "The Ladies' Sitting Room" fick kvinnfolket hålla till med sina aktiviteter, som enligt en upplysande skylt inkluderade broderi och fritt utbyte av information (så kallat skvaller).
Väggbonaderna kom på plats inför drottning Victorias besök 1872.
Kvinnornas rum skulle vara en tyst plats och jag funderar på om denna anmärkning syftar på kvinnornas lågmälda aktiviteter och att de inte fick ta för stor plats i männens rum och värld eller om det helt enkelt innebar att barnen inte var välkomna med sitt stoj och bus. Jag hoppas på det sistnämnda för det innebär åtminstone att man räknar med att även dåtidens barn fick ägna sig åt livliga lekar.
Färska blommor, även i kvinnornas vardagsrum.
Från 1500-talet och framåt utökades fastigheten allt eftersom och 1785 gjordes en riktigt stor utbyggnad.
Det ursprungliga tornet finns kvar än idag, även om det är ombyggt, och det gör slottet till ett av de äldsta, ännu bebodda husen i Skottland.
På 1840-talet fick arkitekten Charles Barry, samme man som ritade Westministerpalatset i London, i uppgift att förvandla fortet till ett slott.
Han inspirerades av de franska slotten och 1850 lät han även anlägga trädgården, med Versailles som förebild.
Vi passerar ett trapphus och kommer in i 1700-talsdelen av slottet, det som då fortfarande var ett fort.
The Green and Gold Room lät the Countess Sutherland bygga 1785 när hon gifte sig med Lord Stafford och flyttade in i fortet.
Den här delen av slottet består bara av ett sovrum, ett omklädningsrum och ett badrum. Rummen är mycket mindre än i 1800-talsdelen.
Badrummet är fortets första.
Dekorationerna i guld och grönt är dock inte så gamla. Det är Lorimer som varit i farten även här. 1921 gjorde han dem åt Duchess Eileen.
Fortets första badrum.
Tvättfat med motiv av fuchsia.
Släkten Surherland's emblem på en tvättkanna.
Visst blir man nyfiken på att se vad som finns på andra sidan rutan!
Utanför fönstret finns en innergård som jag gissar bildats någon gång under fortet/slottets alla tillbyggen.
I dag-barnkammaren lekte slottets barn tillsammans med gästernas barn under dagtid.
Listerna är av mullbärsfikonträ. Fint ska det va!
Det stora dockskåpet har tillverkats till den nuvarande Countess of Sutherland's dotter; Lady Annabel.
I natt-barnkammaren finns två sängar. Alla möbler kommer från Sicilien. Det var den fjärde hertigen som tog med sig möblerna hit på 1800-talet efter att han tillbringat en vinter på Sicilien för att kurera sin lunginflammation.
Badrummet som ligger i anslutning till barnkammaren är genialiskt.
Efter att hertiginnan fått sitt eget badrum kom man på att det faktiskt behövdes badrum i anslutning till alla sovrum. Man gjorde då om de runda trapphusen i hörnena på slottet till badrum och satte in badkar som fick rejäla kranar och slaskvattenrör.
Vackra vattenkannor och tvättfat behövdes fortfarande.
Barnsköterskan sov i rummet bredvid de större barnen, tillsammans med en bäbis i säng på hjul och en liten schnale i barnsäng.
Jag undrar vem barnen tydde sig till mest, sina föräldrar eller barnsköterskan?
I sömmerskans rum var det full fart inför fester och resor när herrskapet behövde visa upp sig i nya kläder.
Men mellan varven stod rummet tomt.
Detta utnyttjade en Earl of Sutherland på 1400-talet (eller om rummet inte ens blivit syrum då. Det förtäljer inte historien.) och låste in en vacker ung dam som han rövat bort från klanen Mackey efter en strid med dem.
Hans avsikt var att gift sig med henne men hon har inte alla med på noterna.
När han vid ett tillfälle kom in i rummet hade hon lyckats knyta ihop lakan och tyger till ett rep och var i färd med att fly genom fönstret. Han blev då så förgrymmad att han högg av "repet" med sitt svärd (vem bär på svärd när man ska in och fria?) varpå tösabeten störtade till backen och dog.
Sedan dess sägs hon ha hörts gråta och klaga i rummet. Men det finns ingen nu levande person som upplevt några spökerier i syrummet.
Däremot kan man få höra steg i rummet nedanför, som är klanrummet.
För 35 år sedan sågs också en mansfigur vandra omkring i en annan del av slottet och genom en stängd dörr.
Det finns alltså en spökhistoria utan spöke och ett spöke utan historia.
I militärrummet finns en samling uniformer, vapen, medaljer och nån viktig flagga från The 93rd Highlander. Det var deras grupp/kompani/skvadron eller vad de nu var, som utgjorde "the Thin Red Line" i Balaklava på Krimhalvön.
Jag är ju måttligt intresserad av militärhistoria, till skillnad från vissa andra (läs Marthin) i vårt sällskap, men fascineras i alla fall av de ändamålamässiga och praktiska fjädrarna som pryder den här uniformens huvudbonad. Det var den 5e hertigen av Sutherland som var löjtnant och bar uniformen. Jag undrar om han krigade i den eller om det bara var för show off.
Tydligen har någon slottsinvånare även fajtats med turkar på 1800-talet.
Jag måste erkänna att jag blir lite imponerad av blingblinget.
På hertigens kontor är väggpanelen av skotskt lärkträ.
En stackars kissekatt, modell större, ligger som snubbelmatta precis där hertigen måste passera när han knapprat färdigt på sin skrivmaskin.
Dammsugare genom åren.
En snygg kista som vi inte får veta nåt om.
Rundturen avslutas i entrén med ännu en magnifik blomsteruppsättning.
Hej då, slottet!
Jag fick en svår släng av museisjuka i dina rum, och en fin stund med både rovfåglar och trädgård.
När vi går tillbaka till bilen börjar det regna.
Det är rätt mysigt att sitta i bilen och smaka på Sophias sötsalta popcorn. De är godare än jag förväntat mig.
Jag upptäcker några utslag på handen och det är svårt att inte misstänka att Royal Hotel bjudit på mer än bara en stadig frukost.
Vi får se hur de vanartar sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar