Dunnet Head - fredag lunchtid 20220805

På väg ut till Dunnet Head, Skottlands nordligaste spets, stannar vi till på Windhaven Café, som skyltar om att de är UK's fastlands nordligaste café.

Vi behöver egentligen bara låna toaletten, men för att inte verka för ofina stannar vi och fikar lite också. 

Morotskaka till paret Zettervall.

Varm choklad delux till Niclas. 

Latte till mig.

En gammal dam serverar oss och springer sedan iväg och hänger tvätt. Jag tror att hon, och kanske även den unge gossen som står i kassan, bor i huset som caféet ligger i. Det finns nämligen ett badkar inne på kundtoaletten.

Caféträdgården är full av överraskande trädgårds"konst". Bedagade tomtar, Tinky Winky och en grävling till exempel. 

Ute vid udden blåser det rejält.

Soptunnan rör sig i vinden trots att den är ordentligt fastsatt. 

Fyren vid Dunnet är en av den vilda skotska kustens över 200 fyrar. 

Den är 20 meter hög, ligger 150 meter över havet och byggdes 1831. 1989 automatiserades fyren men fram tills dess bodde en fyrvaktare och två assisterande fyrskötare i fyren, tillsammans med sina familjer.

Här vid fyren är det störst chans att se lunnefågel. Niclas vill verkligen se en lunnefågel. 

Niclas försvinner iväg på en egen liten fågelskådarexkursion. Han frågar en kikarman bredvid sig om denne sett någon "Puffin". När Niclas sen återger svaret blir jag förvånad. 

-Han sa att han sett nåra i fjor, så jag var ju tvungen att stanna kvar en stund. 

Sedan jag funderat på hur ihärdig Niclas egentligen ämnat vara översätter Marthin, som tydligen fått uttydningens gåva: Mannen med kikaren hade sett "a few". Inte "i fjor". 

Det är här, vid branten, som fåglarna häckar. 

Jag ser mig ganska raskt mätt på havsvyn och vänder istället blicken nedåt.

Jag tar en promenad utmed en stengärdsgård och hittar många rara växter. 

Det är intressant att se vad som växer här i jämförelse med hemma. 

Ett ståtligt exemplar av någon slags kvanne (tror jag). Fast den växer närmare havet och branten med fåglar och inte vid gärdsgården. 

Kärringtand

Svartkämpe 

Lav. Eller mossa. Jag har verkligen ingen koll på det släktet. 

Fibbla

Nåt okänt litet vitt med väldigt söta blommor. 

Snyggt gräs. 

Klockljung

Rölleka

Smörblomma 

Skräppa

Vitklöver

Tusensköna

Rödklöver

Vädd av nå't slag tror jag. 

Brunört - finns även i vår gräsmatta där hemma. 

De här gula små facklorna vet jag inte vad de heter. 

Vandrarens vän - kråkbär. 

Bären innehåller mycket vatten och är bra att känna till om man går vilse eller behöver fylla på vätskedepåerna. Nu såg jag dock inga bär. 

Den snygga kvannen, med fyren i bakgrunden. 

Jag hade inte vetat att detta är en hoper strandglim, om jag inte läst en upplysande skylt vid fyren.

Det går att hitta annat än växter som jag känner igen från den svenska naturen... 

Men nån lunnefågel blev det inte. 

Mannen med kikaren ville inte dela med sig av var han sett de sällsynta pippisarna, och senare får vi veta att de redan häckat klart och gett sig ut till havs igen. Man kan inte alltid lite på guideböcker och information på nätet.