Innan vi kom fram till hotellet provianterade vi lite på Lidl här i Fort William.
De har jättekonstiga smaker på Pringels. Vi köpte en cheeseburgerburk men har inte bestämt om vi ska smaka slut den själva eller ta med den hem.
Jag har "alltid" velat smaka på Shortbread. Det är såklart inte riktigt sant men jag har i alla fall undrat hur de smakar.
På ett hotell eller B&B vi varit på fick vi ett litet smakprov och jag tyckte det var jättegott. Så nu har vi köpt ett paket som vi kan äta om vi inte får tag på någon restaurang nån kväll...
Vi blir väl mottagna i receptionen, där det finns en stor karta över Skottland på väggen.
Vårt rum luktar eukalyptus. Ganska mycket. Jag skulle kunna fisa under täcket hela natten utan att Niclas så mycket som rynkar på näsan.
Vi har fått ett stort rum med en liten sitthörna...
...och dubbelsäng med gemensamt täcke. Äsch då!
Sängen är i alla fall bred så jag kanske sover bättre än föregående natt.
På sängen ligger en liten skotskrutig filtremsa. Rutorna har en skön grön färg (som mobilkameran inte lyckas återge i kombination med allt det röda) och känns lite fräschare än de gamla vanliga i grått och lila.
Utsikten från vårt fönster.
Vi ser en vägg av murgröna samt ett litet järneksträd, några tuffsar ormbunke och en nästan överblommad digitalis.
Badrummet är ganska ordinärt.
Jag gillar omsorgsdetaljen med det vikta toapappret.
Duschen verkar normal.
På väggen utanför duschen sitter en tydlig instruktion för den som vill ge sig på att använda halkmattan.
Jag ser dock inte till nån matta...
Den hade behövts för det var rätt halkigt på golvet i duschkabinen.
Handfatet har den vanliga två-kransfunktionen och jag avpapprar en långsamverkande tvål.
Nyckeln till dörren har, som på de flesta andra hotell vi varit på, en något överdimensionerad nyckelbricka. Varför är det så?
I hotellets övre foajé hänger kartor på väggarna. Jag tror de har a thing for kartor här.
Just som jag fotar en fåtölj med snygg skotskrutig rygg, kommer en äldre herre förbi och tittar undrande på mina förehavanden.
-I take pictures of everything, förklarar jag.
-Good for you! säger mannen och pekar sedan menande mot sitt huvud.
Jag tittar mig förstulet omkring för att se vem han kommunicerar med, för jag antar att han tycker jag är lite knäpp, men det finns ingen där. I stället fortsätter han:
-Memories!
I baren står ett stort fång vita liljor.
Från loungen har man utsikt över ett regnigt Loch Eil.
Här ska vi nog trivas en natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar