Ronaldo råder oss att genast uppgradera hyrbilen från manuell till automat och att absolut inte ge oss ut i stadstrafiken i Edinburgh (jag märker att min telefon utövar ganska mycket kreativ stavning när det gäller Edinburgh) utan ge oss ut på landsbygden så fort vi kan.
Han pekar ut hur fortkörningskamror, trafik- och bussfältens kamror ser ut och berättar om de olika bötesbeloppen. 100 pund för att köra i bussfilen, som är markerad med grönt eller någon annan färg.
Rondellkörningen får ett eget kapitel men verkar funka precis som hemma, fast tvärtom. Sophia och jag tittar på varann och konstaterar att vi kanske inte är helt besvikna över att vi inte kommer vara semesterchaufförer.
Jag lyssnar med ett halvt öra till pratet i framsätet och passar på att se mig om staden. De flesta hus är byggda av sten som färgat smutssvart av de många skorstenarna på taken. Vid de mindre husen finns ibland små söta trädgårdar med dagliljor, fantastiskt kraftiga hortensior som blommar blått och högväxta syrenbuddlejor.
Ronaldo pekar ut en jättestor, friliggande fastighet med samma smutsiga stenfasad som allt annat och förklarar att det är en tidigare högskola som förvandlats till exklusiva lägenheter med egen butler. Han har en liten räv bakom örat och en stor glimt i blicken, vår Boltförare.
Resan slutar i ett parkeringsgarage och Ronaldo bangar inte utan kör oss hela vägen in trots att bilen knappt får plats i svängarna. Sen lastar han ur vårt bagage och önskar oss lycka till i trafiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar