Att hyra bil är en hel vetenskap. Jag har inte studerat bilhyrningskunskap så jag kan inte ge en fullständig redogörelse för vår upplevelse i Alamos område nere i parkeringsgaraget.
MEN jag kan meddela att det tog en fasa tid att få ut bilen. Vi hade bokat från kl 10 men då var inte "vår" bil klar än. Förmodligen var den inte ens återlämnad när vi ställde oss i den högst oorganiserade kön. Jag blev duktigt irriterad när fler och fler av kömänniskorna bakom oss trängde sig före och påkallade uppmärksamhet. Jag hörde specifikt två karlar högljutt klaga över att de minsann hyrt bil från kl 11 och nu var klockan kvart över.
Till slut får vi i alla fall vår bil, som råkar uppfylla Ronaldo Bolts prio ett på körlektionslistan - automat i stället för manuell växel.
Bilen är så nytvättad som en bil kan vara och jag kan inte förstå hur man kan ha ett uthyrningssystem som bygger på att bilarna som hyrs ut till nya kunder lämnas tillbaka samma dag av de gamla kunderna.
Trots att det är fem personer som jobbar vid uthyrningsdisken, en person bakom kassan inne på kontoret och ett antal personer som tar emot och snabbtvättar inkommande bilar, tar det orimligt lång tid för oss att få vår bil.
Först klockan 12 rullar vi ut från parkeringsgaraget och Niclas börjar tvärnita sig fram på Edinburghs gator. Efter en stund hittar han rätt bland de ovana pedalerna och vår Skottländska roadtrip tar sin början.
Vid ett rödljus hinner jag kika in i en trädgård med en massa formklippta buskar. Jag har aldrig sett en buxbomskamel tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar