Rosslyn Chapel - onsdag förmiddag 20220810

Niclas har bokat biljetter till Rosslyn Chapel.

Jag tror britter är ena riktiga bokslukare. 

Inte nog med att alla platser som har med Harry Potter att göra hypas (häromdagen for vi förresten förbi infarten till en plats där Hagrids hus stått under inspelningarna) utan även Dan Brown har lyckats skapa stort intresse.

Rosslyn Chapel har tydligen inspirerat Mr Brown till Da Vinci-koden. Den har även varit inspirationskälla för både författare och konstnärer ända sedan slutet av 1700-talet. Då var kyrkan förfallen. Murgröna klättrade upp för pelarna i den fuktiga luften, ormbunkar spirande i hörnen och mossan gav väggarna ett grönaktigt skimmer. Oh, så romantiskt och pittoreskt, tänkte dåtidens kreatörer och gick loss på målardukar och boksidor. 

Jag tror kyrkan kan vara inspirerade även för oss i dag. 

Den är byggd i gotisk stil, vilket var nytt och fräscht när det begav sig och den nya byggnadstekniken tillät bland annat  högre byggnader som kunde släppa in mer ljus. Men det finns ändå en hel del detaljer från den förhärskande romanska stilen. 

Kyrkan invigdes 1446, medan landet var katolskt och den hette Collegiate Chapel of St Matthew i nära hundra år. Sen kom reformationen och körde bort prästerna och korgossarna och kyrkan togs ur bruk. 1837 påbörjade den 3e earlen av Rosslyn en omfattande renovering som stod klar 1862 då kyrkan togs över av den skotska epikostala församlingen. Sedan dess har det firats gudstjänster här ända fram till nutid. 

W

Det var en rik snubbe vid namn William St Clair som lät bygga kyrkan. Naturligtvis som en byggnad där hans hushåll kunde tillbe Gud, men också för att skaffa sig en biljett in till himlen. (Den biljetten var dock något dyrare än vår biljett för att få tillträde till kyrkan.)

Man tror att planen var att bygga en betydlig större katedral, men William dog innan bygget var klart så det blev inte mer än såhär.

Det var så man gjorde på den tiden, om man hade råd. Man lät bygga ett familjekapell eller en bykyrka och anställde en hoper präster som skulle be för ens väl och ve. Dessutom säkrade man också en juste begravningsplats åt sig själv och framtida generationer. 

Genom århundradena har kyrkan använts som just kyrka lite från och till men även varit bland annat stall.

Ätten St Clair kan spåras ända tillbaka till Rognvald den mäktige av Orkney och Norge som föddes 835. Ätten bosatte sig i Skottland och fick baroniet Rosslyn av kung Malcom Canmore på 1000-talet. 

Staden Rosslyn uppstod dock inte förrän William St Clair behövde bygga bostäder åt alla som arbetade på hans katedral.

Först byggde en annan William - William den Passande, ett slott i dalen Roslin här i närheten. 1304 byggde en av hans ättlingar ett nytt slott och delar av det slottet finns kvar än i dag och utgör de äldsta rummen i det nuvarande slottet.

Baroniet ärvdes vidare i generation efter generation. 1420 dog Sir Henry St Clair och det är nu hans son William St Clair steppar in med massor av pengar i den ärvda skattkistan och en längtan efter att göra sig ett namn i både himmel och på jord. 

Sandsten är ett tacksamt  byggnadsmaterial. 

Medeltidens befolkning var inte allomfattande läskunniga, men det rika bildspråket i kyrkans uthuggningar var som dagens seriestrippar, enkla att förstå och ta till sig. De bjöd framförallt på moralpredikningar och sedelärande historier. 

På 1800-talet var byggnaden rejält förfallen men man satte in fönsterglas (det är lite oklart om det funnits fönster tidigare, eller om det bara var krussidulliga öppningar i väggarna) och började använda kyrkan för gudstjänster igen. Förfallet fortsatte dock. 

Den södra sidoingången. 

1921 täcktes taket med betong på inrådan av Robert Lorimer. Han måste ju ha jobbat ihjäl sig stackarn. Hans namn dyker upp så fort det gäller renovering av alla större byggnader i Skottland. 

Det var såklart inte bra. Med taktäckningen alltså. Resultatet blev att fukten stängdes in och förfallet eskalerade. 

Numera sitter det ett blytak på kyrkan. 

1995 gjordes ett omtag i försöken att bevara kyrkan för eftervärlden och det är detta arbete vi får se resultatet av nu.

Det är förbjudet att fota inne i kyrkan. Därför har jag inga bilder till stöd för minnet. 

Men vi lyssnade till en engagerad och intressant guide och det fanns både en lagom informationsspäckad broschyr och skyltar att ta del av så jag kanske minns en del ändå. Har du någon gång möjlighet att åka hit så rekommenderar jag ett besök. 

Vattenutkastare bredvid en sidoingång, formade som lejonhuvuden. Jag trodde det var apor...