tisdag 2 augusti 2022

William Wallaces monument - tisdag eftermiddag 20220802

Stirling Castle, sett från huvudvägen.

Stirling var porten från söder upp till The Highlands med strategisk placering för alla som ville vidare in i norra Skottland. I kväll ska vi titta på Braveheart på rummet och jag kan slå vad om att slaget vid Stirling kommer vara med. 
Stirling Castle, sett från Wallace Monument.

Ovanför Stirling Castle blickar det stolta Wallace Monument ut över nejden.
Tornet blir vår eftermiddagsutflykt.
Jag försöker fota monumentet på vår väg dit, men bilar och hus kommer i vägen.
Alltså, lila! Vad säger stadsarkitekten om det?
Vackert vid parkeringen

Parkeringen är fri och det går gratis skyttelbuss upp till monumentet. Tack Skottland!
Vi tar ändå apostlahästarna men jag lyxar till det med buss på vägen ner. Det är inte långt att gå men jag försöker skona min plantar fasciit (ont i foten) lite grann.
På väg upp till tornet finns träskulpturer utplacerade här och där, och upplysande skyltar som ger kortfattad och lättsmält information. 
För 5000 år sen var dalen nedanför Abbey Craige, där Wallace Monument står i dag, täckt med vatten och man har hittat ett gammalt valskelett här i krokarna.
Det finns uppmuntrande skyltar också. Det gillar jag. 

The National Wallace Monument byggdes 1861 - 1869 för att hedra Sir William Wallace. Hans historia behöver jag inte berätta. Se filmen Braveheart i stället.
John Thomas Rochead vann tävlingen vars pris var att få ansvara för bygget av monumentet. Han vann upphandlingen och tog hem entreprenaden skulle man kunna säga.
Monumentet har 246 trappsteg och är 67 m högt och tornet ska föreställa en kungakrona.
Innuti tornet finns en utställning med företrädesvis byster av kända skottar. Vi skippar att betala inträdde och titta på bysterna. 

Jag är mest fascinerad av repen av sten runt fönstren.
Kolla knuten i änden av repet!
Den skotska flaggan vajar i vinden. 

Utsikten från toppen av Abbey Craige är hänförande. Vi ser flera mil, eller i alla fall miles, och det är lätt att förstå att Mel Gibson, förlåt, William Wallaces valde den här platsen som sitt säte under frihetskampen mot engelsmännen. Eller om det var ett regelrätt krig. Eller ett uppror. Jag har ju bara sett filmen en halv gång för länge sen så det är okej om jag inte minns.
Det långa berget som blånar i fjärran heter Gargunnock Hills.
På vår fortsatta färd efter utflykten till Wallaces monument reser vi mellan gröna kullar som har stora fält av blommande ljung. 
Här passar den lila färgen betydligt bättre än på husgaveln.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Resan hem - fredag förmiddag till kväll 20220812

Vår Boltchaufför förhör sig om hur vår vistelse varit och frågar bland annat om vi varit på festivalen. Det har vi ju inte rikti...