Jag har i alla fall sovit så pass mycket att jag snarkat rapporterar min stackars make.
Jag har drömt också. Jag drömde att jag började arbeta på vår begravningsbyrå i Skara. Vi har ingen byrå i Skara och har absolut inga planer på att öppna en heller, men en drömmare bryr sig sällan om verkligheten.
I drömmen hade jag inte koll på nånting för det var min första dag men jag skulle ta emot ett anhörigbesök. Och vi fick inte sitta på kontoret utan i ett stort sammanträdesrum i anslutning till domkyrkan. Jag tog emot de anhöriga men fick sen springa fram och tillbaka till kontoret för att hämta grejer att visa dem när de skulle välja kista, titta på annons osv.
Jag hade inte tillgång till någon telefon heller utan fick leta reda på pastorsexpeditionen för att kunna boka in tid för begravningen. Och de anhöriga ville ha en borgerlig begravning men varken jag eller någon på pastorsexpeditionen visste om kyrkan upplät sina församlingshem till borgliga begravningar. (Det gör de i viss mån i Falköping.)
Vid ett tillfälle när jag var på väg tillbaka till sammanträdesrummet och av oklar anledning hade med mig en rullstol som jag letat upp, blev jag attackerad av en bålgeting. Jag lyckades trycka ner den på backen för att försöka trampa ihjäl den men den var som en bepansrad skalbagge under foten och även om jag försökte igen så ville den helt enkelt inte låta sig krossas. I stället blev den bara ännu argare och jag sprang i panik med rullstolen skramlade framför mig, bort mot sammanträdesrummet, dit jag visste att jag ändå inte kunde gå in eftersom en av de anhöriga var allergisk mot getingar.
Precis innan jag blev stucken vaknade jag.
---
Tillbaka till verkligheten.
I hörnet vid fönstret står en byrå med den obligatoriska vattenkokaren. Vi får se om vi nånsin får för oss att använda den.
Sophia och Marthin drack te i går kväll men vi tog juice med smak av "nånting och hallon" som vi köpt på Co-op.
Konsten på väggarna är kargt skotsk.
Fondväggen bakom sängen känns... ...manlig.
Likaså sänglampan.
Överlag tycker jag nog hela rummet känns lite manligt, med vitbetsad brädimitationstapeter upp till listen som avslutar bröstpanelen, mörklila gardiner och ett tungt skåp i ett hörn.
En skarp kontrast mot gulligullfärgerna i samlingsrummet där vi snart ska äta frukost.
Badrummet känns rätt standard med någon slags ljus terrakottanyans på väggar och golv.
Jag har börjat att verkligen lågakta de osmarta kranarna vid handfatet. De här saknar till och med pinnar att ta tag i och är omöjliga att manövrera med intvålade händer.
Duschen är stor men med ett erbarmerligt dåligt tryck. Jag har dock upptäckt att ju hetare vatten - desto högre tryck. Men det hjälper inte. Det går inte att duscha så varmt som det skulle behövas för att få ett vettigt flöde på vattnet.
Utsikten genom fönstret är vacker. Men vi ska inte stanna här och titta på den. Bättre att se den live.
Så här ser det ut när vi kliver ut genom dörren.
Längst bort vid horisonten syns en oljeplattform. Att se dem såhär, i den annars så naturliga naturmiljön med så mycket natur (om du förstår vad jag försöker säga) känns märkligt, malplacerat och udda. Som om ett urtidsdjur har tagit sig allt för långt upp ur havet. Eller om en rymdfarkost landat och förbereder sig för att fånga in och suga musten ur mänskligheten.
Ja, jag vet, jag borde inte tittat på Världarna krig.
Det finns en palm i trädgården.
Gången från entrén till parkeringen.
I trädgården växer nån cool julgruppsväxt. Jag vet inte vad det är men den känns som en gosig en.
Nu är det dags för frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar