Culloden Battlefield - onsdag förmiddag 20220803

1746 stod det stora slaget vid Culloden.

Förrutom ett rejält nederlag för skottarna blev det också starten på upplösandet av det skotska klansamhället. Detta berättar vår guide Marthin.

Jag läser på Wikipedia och kan sammanfatta: skottarna, med lite hjälp av fransoser, ville vara självständiga och slogs mot engelsmän som fått lite hjälp av tyskar.

Själva slaget var över på en timma och resulterade i 2000 döda skottar och 300 döda engelsmän. Skottarna misslyckades sålunda i frihetskampen och än i dag är Skottland en del av Storbritannien.

Jag erkänner att jag är måttligt intresserad av krig och för att inte drabbas av museisjuka (ni vet, det där som kan drabba en när man börjar läsa på skyltar och helt plötsligt blir väldigt intresserad och vill veta allt om något som man aldrig tidigare brytt sig om) flanerar jag planlöst i museishoppen och råkar komma bort från mitt sällskap.

Jag får en, för min kroppsliga årstid helt normal värmevallning och går ut. Det är lika bra att försöka få syn på slagfältet när jag ändå är här.

Jag söker mig mot ett avspärrat område. Det borde ju vara logiskt att spärra av utsikten mot slagfältet när man säljer biljetter för att folk ska få promenera runt på det.

Jag hittar en smal men väl upptrampad stig i gräset som leder under ett stort träd och fram till ett stängsel. 

Här är alltså slagfältet. Numera åkermark. Då har jag sett det. Dags att hitta de andra. 

När jag kommer tillbaka till entrén får jag syn på två killar i kilt.

Det är ju inte särskilt snyggt gjort att smygfota men vad gör man inte för att få föreviga en så lokalförankrad sevärdhet. 

Människorna lite längre fram på bilden är dock inte lika blyga utan frågar öppet om de får ta kort. Kiltkillarna blir jätteglada och ställer upp sig för gruppfoto.

Jag borde anat att man kanske inte släpar runt på sin säckpipa sådär random en vanlig onsdagsförmiddag. Karlarna i kilt hör såklart till utställningen. 

Min nyfikenhet för mig vidare mot porten där borta och bortom den hittar jag slagfältet. Det riktiga slagfältet. Det som inte numera är åkermark (som om någon skulle vilja betala för att traska runt ett gärde.)

Slagfält

Söt liten stuga av sten med grästak, som jag inte har nån aning om vad den har med slagfältet att göra. Kanske bodde Mel Gibson här under inspelningen av Braveheart... 😉

Japp, så här kan ett slagfält från 1700-talet se om ut. 

Det måste varit helt horribelt fruktansvärt när drygt 2000 man miste livet här under en timma. 

Nu behöver vi uppleva något levande i stället.