Nu åker vi kanalbåt!
Niclas tänkte fel när han räknade ut hur lång tid det skulle ta att åka från lunchstaden till kajen där båtturen utgår från.
Vi skulle vara på plats 20 minuter innan avfärd och vi var där tre.. . Men jag bad en bön till Jesus att vi skulle hinna med, särskilt som vi redan betalt biljetterna och jag ju är en snål typ... och det gick vägen. Vi var inte ens sist i kön för att kliva ombord.
Museum, restaurang, biljettförsäljning och toalett i ett nybyggt hus som ser ut som om det alltid legat här.
En man fiskar efter öring/lax i världens kortaste vattendrag, om man får tro guiden. Själv tycker jag mer det bara ser ut som en extratarm till kanalen vi färdas på.
Kanske en blindtarm...
Kanalturen är ganska kort men vi hinner passera ett antal snygga hus innan vi kommer ut på Loch Ness.
En vacker gul herrgård med oklar historisk betydelse.
Ett vrak som jag inte lyckades uppfatta historien bakom.
Ett viktigt vitt hus som jag inte heller lyckas höra storyn bakom. Det ligger precis vid inloppet till kanalen så det kan ha något med kanalen att göra...
Loch Ness ligger i en djup dalgång i förkastningen Great Glen och är en väldigt långsmal sjö. Det största djupet är 227 meter. Sjön är 35 km lång men bara 1,5 km bred. På grund av sitt djup är den Storbritanniens största sötvattenreservoar och innehåller mer vatten är alla sjöar och vattendrag i England och Wales tillsammans.
Som en jämförelse är Vättern, som är en rackarns djup sjö, bara 120 meter på det djupaste stället.
Hur är det med Nessie då?
Jag försöker höra vad guiden berättar om myten om sjöordjurets tillblivelse, men han sluddrar en aning och bryter på gaeliska så jag kan omöjligen höra vad han säger.
Men jag lyckas i alla fall fota den skygga gamla damen.
Sen ser jag en yngre dam som äter vindruvor på ett intressant sätt. Hon gapar betydligt större än hon behöver. För varje vindruva som passerar in mellan läpparna öppnar hon munnen till ett tyst lejonvrål och mumsar sen försiktigt på sin druva.
Båten är inte tillnärmelsevis fullastad. De smarta och väderbeständiga bänkarna är kalla för rumpan men de flesta passagerarna sitter ändå lydigt ner.
Niclas och Marthin är nog de som springer runt mest. De är inte bara intresserade av vad Loch Ness har att erbjuda utan försöker också kika in i förarhytten för att utröna hur båten fungerar.
Båten funkar bra. Den åstadkommer inte ens särskilt mycket svall till den snabba ribbåten som cirklar runt oss och försöker hoppa på vågorna.
Vi lägger till vid en ruin som trasats sönder med hjälp av en katapult som står kvar en bit från ruinen och enligt guiden fortfarande funkar. Där tar vi upp fler passagerare och båten blir full. De nyanlända har betalat för en 50-minuterstur medan vi som var först får guppa runt i hela två timmar.
På tillbakavägen berättar guiden de flesta av alla historier han redan berättat igen. Det hjälper inte. Jag fattar fortfarande inte vad han säger.
Båten kommer upp i 12 knop. Det berättar Niclas som trycker näsan mot förarhytten. Guiden berättar om en man som försökt slå världsrekord i Speed Boat på Loch Ness. Det slutade med att båten blev airborn och kraschade.
Ett gult slott som säkert varit skådeplatsen för en spännande episod i historien.
Ett helt vanligt hus, men med ovanlig trevligt läge.
På tillbakavägen möter vi en katamaran i kanalen.
På piren står två kiltpiltar och skojar.
Jag tar mig en närmare titt på det lilla vita kanalhuset med vackra blommor. Höstanemonerna blommar redan.
Sedan går vi till ett ställe som har en tappad glasstrut som dörrstopp.
Där köper vi riktigt god gelato. Nästan som i Italien. Jag väljer en kula salted caramel.
Ser ni tjuren i bakgrunden? Den är gjord av rostiga kedjor i olika storlekar och tjocklekar. Jättecoolt.
Och i en hage vid parkeringen går livs levande Highland Cattle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar