Vi är på väg in i Ardersier, en liten stad där vi ska sova i natt.
Staden ligger vid havet, vid viken Moray Firth där man ska kunna se flasknosdelfiner.
Vi hittar snabbt till det bed and breakfast där vi bokat rum.
Ägaren George, eller om han heter nåt helt annat, Niclas uppfattar "Daffy", ger oss ett varmt mottagande och förklarar hur allting går till på det här stället. Vi lyckas i alla fall uppfatta det viktigaste, tror vi. Den skotska dialekten är inte att leka med.
Framför huset har någon, kan det vara George/Daffy, gjort en avancerad installation av skotska flaggan. Tänk att måla alla dessa stenar! Och att hitta så många släta fina stenar att måla! Han måste ha samlat i flera år.
Huset är verkligen pittoreskt med många mysiga detaljer.
Vi bestämmer oss för att ta en kvällspromenad.
Vi möter tre turister och ser en vindsurfare ute till havs. Efter en stund träffar vi också på en mot och dotter med två hundar. Mer folk än så är det inte utmed strandpromenaden. Och det förstår jag.
Jag upptäcker källan till flaggan framför Georges hus.
Jag blir stentokig.
Säg gärna att det tillståndet även drabbar dej ibland.
Titta, en ljusrosa sten. Så slät och fin.
Åh, en halvgenomskinlig orange sten. Så annorlunda!
Om jag inte sagt till mig själv på skarpen så hade jag nog fortfarande gått där och letat vackra stenar...
Vi hittar annat än stenar också. En stor krabba har blivit mat till någon.
På vägen passerar vi ett charmigt ruckel.
Kyrkan.
Syrenbuddleja
Vackra rosor.
Efter att vi avvärjt ett försök att bli inkastade på en bar, den enda baren i stan tror jag, kommer vi upp till ett hedersmonument över stupade soldater från första och andra världskriget.
I hate to brake it to you, men Ronald McDonald är död.
I stället för mat på puben köper Sophia och jag var sin underbart krämig och god persikoyoghurt på Spar. Niclas och Marthin köper paj.
Niclas frågar kassörskan om hon kan värma hans paj. Hon svarar frankt att man kan äta den kall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar